I helgen så fick jag celebert besök i Kållered! Ända från Stockholm hade Lubbe och hans bror Mikael kämpat sig med hjälp av de högeffektiva Statens Järnvägar.
Efter att till lite kräftor ha arbetat sig igenom de 10 snapsarna i Svenska nubbar-paketet (aka "Stalinorgeln") och några öl var det dags för partyspel. Först kördes några extremt trevliga omgångar Hyper Olympics på arkadspelet. Jag var klart sämst av oss fyra. Det verkar som att nubbarna hade skapat någon slags låsning i handledsmuskulaturen, jag kunde helt enkelt inte generera knapptryckningar i det frenetiska tempot som friidrottsspelet kräver:-) Mikael visade sig vara en klippa, inte minst i längdhopp.
Därefter blev det klassikern Bubble Bobble. Jag och Lubbe lämpade på ända till karta 75 eller något liknande, trots att jag lyckades dö strax innan karta 50. Ni vet väl vad som händer om man inte dött då man kommer till karta 50? Nåt måste ni väl ha lärt er på klanträffen?
Sedan lirades det Rock Band 3 på öronbedövande volym. Höjdpunkten får nog sägas vara då de tre syskonen Wallin-Rexfelt greppade varsin mic för att köra stämsång på Bohemian Rhapsody.
Då fru Rexfelt gått till sängs följde en bitter kamp i prestigegrenen "Blåsbil" i Pixeljunk Racers. Trots begynnande kinesögon var det nog jag som var starkast där, kanske beroende på att det var typ ett halvår sen Lubbe höll i en Dualshock:)
En mycket lyckad session partyspel alltså! Det enda smolket i glädjebägaren var att vi missade Björnes kräftskiva, där enligt uppgift fler klanmedlemmar ska ha befunnit sig. Rapport?
1 kommentar:
Låter som ni haft en riktig kalashelg. Grymt! Angående Bubble Bubble så har jag ju själv aldrig varit en sådan spirituos på det som du Rex, men jag minns det som att du pratade att man kunda välja att hoppas fram banor vid mästerligt spel, eller hur faen var det?
Skicka en kommentar